 |
|
|
|
|
Redaktörens
presentation av nummer 4/11
|
 |
"Att skriva är som att fläta håret. Att ta en handfull grova, ostyriga hårslingor och försöka
föra dem samman."
Citatet kommer från Edwidge Danticat, en av författarna som medverkar i Karavans tema Kvinnor
i Karibien. Hon skriver i en sammansatt text om det oerhörda i att som ung kvinna från
Västindien välja skrivandets väg. Den som skriver fjärmar sig från kollektivet, träder
fram som individ.
|
|
Den som skriver fjärmar sig från kollektivet, träder fram som individ. Det stöter på starkt
motstånd från mödrar och förmödrar - banden mellan generationerna är starka, liksom den sociala
kontrollen. Döttrar ska vara tysta och lära sig laga mat. Mödrarna har sina regler, men från dem
kommer också de första genklangerna av språket och historierna som bara måste berättas. De äldre
har trots allt berett vägen och nu kläs deras erfarenheter i ord av de unga som kommer efter dem.
Vi har i vårt tema valt att fokusera särskilt på de västindiska kvinnornas självbiografiska
skrivande. Det kan tyckas som att temat låter väl nischat och introspektivt. I själva verket
rymmer detta självbiografiska skrivande viktiga diskussioner om stora frågor i vår samtid. Här
ventileras sådant som efterverkningarna av det koloniala förtrycket, relationen till de närmaste
och till sitt land, leva i fattigdom, försöka skapa ett nytt liv i exil, att inte känna sig hemma
någonstans, vara kluven mellan olika språk etc.
|
|
|
|
Längst in i kärnan finns de eviga frågorna om vem man är, hur man ska leva och finna sin väg.
I texter och intervjuer medverkar författare från tre språk: engelska, franska och spanska.
Maryse Condé talar bland annat om vad som skiljer självbiografin och romanen åt. Guerra vittnar om
"den välsignade möjligheten" att skriva och berätta sin historia i dagbokens privata rum.
Den stränga Mrs Ramsey försöker med linjalens hjälp banka in den "rätta" engelskan i en ung
författarinna. Shani Mootoo beskriver hur resultatet snarare blir en upptäckt av att det finns olika språk.
Gisèle Pineau närmar sig sitt liv genom att berätta om sin farmor. Som försökte, verkligen försökte finna sig
tillrätta i det franska förortslivet i exilen, men oftast blev det hjärtskärande fel.
|
|
Läs vidare >>
|
|
|
|
|
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag
|
|
|
