Flickan Zhizha förlorar sin förmåga att tala efter att ha blivit utsatt för incest. Hon är
huvudperson i Yvonne Veras roman ”Under tungan” - en roman som är en läkande berättelse menar
Martina Kopf i sin studie.
Vi blir som läsare vittnen till en vältalig ”stumhet”. Stumheten
är egentligen en kamp för att återfå orden och åter bygga sammanhang. När Zhizha slutligen
benämner det som hänt väcks minnen hos mormodern som börjar berätta sin historia. Och i
Zhizha flödar bilder av modern som den som lärde henne stava: ”Jag minns alla mina
bokstäver.” (...) "Bokstäverna flödar från mig till mor." (...) ”Vi lever med ord.”
En ljus berättelse om sexualiteten är Cecilia Absatzs Siesta som beskriver den första
förälskelsens pirr. Flickan upptäcker åtråns och beröringens äventyrlighet, upphetsningen
är som en feber. Den är oroväckande men ger en ny dimension åt livet.
I sin krönika skildrar Suzanne Osten tiden före puberteten som fri, ”en bubbla i tiden,
fri som platsen uppe i klätterträdet”. En plats med perspektiv.
|
 |
|
|
Hon tar Pippi som exempel på en flicka som inte vill växa upp, som vägrar sin
kvinnlighet då det innebär att bli placerad in i underlägsenheten.
Suzanne Osten beskriver sitt liv som flicka i det svenska folkhemmets femtiotal.
De yttre villkoren är olika men förhoppningsvis kan flickor varhelst de befinner
sig på jordklotet hämta kraft i den vilda leken och buset från barndomens tid.
Birgitta Wallin
redaktör
|
