Omeros handlar bland mycket annat också om ”språket starka
längtan efter att sluta den älskade världen i sina armar.”
Véronique Tadjo är en verklig världsmedborgare, hon har levt i många olika länder. Afrikas myter
och historia spelar dock en stor roll i hennes författarskap. Vi presenterar henne med en kärleksnovell
och en text om de döda i Rwanda. Sorgen och hoppet är lika närvarande hos Tadjo: ”Aldrig glömmer du att
det fortfarande finns saker att göra.”
Förra numret hade turkiskt tema, och vi har kunnat märka ett stort sug efter att ta del av den litteraturen.
Vi kommer att fortsätta uppsöka författare i Istanbul med omnejd. Den här gången har vi träffat en skämt-
tecknare och
barnboksförfattare, Behiç Ak.
En förunderlig händelse inträffade i maj: Karavan och jag fick ta emot årets Stig Dagermanpris! Det delades ut på
Laxön i Älvkarleby, några stenkast från Dagermans barndomshem, under en dag fylld av sol.
En dag av det oförglömliga slaget: René Dagerman, son till Stig, var där för att överlämna priset och
vid Älvkarlebyfallen
|
 |
|
|
öppnades dammluckorna så att vattnet forsade fritt.
Priset tilldelas oss ”för att ha burit tusen och en nödvändiga dikter och berättelser in i det svenska språket”
hela motiveringen hittar du här >>.
Det är mycket hedrande.
När jag tänker på Stig Dagerman tänker jag på ett stort allvar, ett gott allvar som innebär ett starkt engagemang
ingenting halvhjärtat, snarare en brand i hjärtat. Att få ett pris i hans namn är för mig en uppmaning att fortsätta.
Varmaste tack till alla som gjort och gör Karavan möjlig!
Birgitta Wallin
Redaktör
|
