att påstå att det mötet efterlämnade ett jubel i honom. Andra världskriget pågick för fullt, men Césaires kraftfulla
röst fick tilltron till människan och dikten att komma åter till Breton:”
Det jag lärde mig den dagen var att språkets instrument inte ens hade blivit ostämt i tumultet. Världen höll trots
allt inte på att gå under: den skulle återfå medvetandet.”
Troligen har det inte gått någon förbi att en viss film med Abba-musik hade premiär i somras.
Själv fick jag helt oväntat uppleva en sorts Abba-feber i Paris i början av juni.
Jag befann mig
där för att träffa Ambai, den indisk-tamilska författare vars noveller jag var i färd med att översätta.
Hon bodde hos sin franska väninna och hennes man, som kommit till Frankrike från Sri Lanka.
Udayanan gav sig av från sin hemö för mer än trettio år sedan, när förföljelserna mot tamiler intensifierades.
|
 |
|
|
Sedan dess har han inte varit tillbaka, minnena plågar honom. Men flera gånger varje dag söker han upp nyheterna på nätet från det Sri Lanka där
inbördesstriderna åter är igång.
Till lägenheten i Paris hörde en veranda där han odlade med varierad framgång. Vi satt därute och drack
vin och pratade om att Ambai ofta skriver om mat.
När Udayanan hörde att jag var från Sverige ville han prata om Abba. Det visade sig att han var ett fullkomligt fan av
detta band. Han hade oräkneliga Abba-videos.
- Den bästa är när de spelar Dancing queen för kungen och drottningen.
|
