Och i Aidis experimentella roman Att vara Abbas al-Abd finns en stark kritik mot korruptionen
och ojämlikheten i dagens Egypten. Men det viktiga är att skrivandet inte får underordnas någon ideologi. Dessa unga är
så in i märgen trötta på det.
De politiska och religiösa grupperingar som slåss om makten inkräktar hela
tiden på litteraturens mark, vill lägga den under sig.
Här i numret intervjuas den egyptiska författaren Ala al-Aswani som slagit igenom i
arabvärlden med romanen Jakobianska huset.
Han är en skarp samhällskritiker, men också han finner det viktigt med en rågång
mellan litteratur och politik. Han vill inte använda sina böcker till regimkritik
och har därför varit med om att grunda den egyptiska demokratirörelsen Kifaya.
Men han tror på litteraturens förändrande förmåga, att den exempelvis kan hjälpa
till att bryta ned de stereotyper som odlas både i öst och väst om den andre.
Vi publicerar en novell av Aswani, som klär av det patriarkala hyckleriet och
|
 |
|
|
religiös självgodhet. Kärleken blir bara en bricka i ett spel, vem överlistar vem?
För poeten och mystikern Rumi är det stora temat kärlek. Den är en kraft som
kan föra människan ut ur jagets och språkets fängelse.
|
