Nästa dag är det återfärd för ett trött sällskap.
Det är ännu en varm dag. Så slår det mig med ens, mitt i en kurva: Vi är ett mikrokosmos! Av världen.
Vi som färdas här, i det lilla svettiga fordonet, just nu.
I folkomvandringarnas tid. Människor på väg till och från olika håll som för en kort stund följer samma rutt.
Sommaren har varit orolig, bomberna i Londons tunnelbana, i Irak explosioner mest varje dag. Fundamentalister av
olika slag tycks hemsöka klotet för att omskapa det i sin ensidighets tecken.
Men vår minibussresa. En banal turistutflykt, jo. Inte särskilt glamorös eller hjältemodig.
Men det är en fredlig expedition. Vi tittar lite på sevärdheter och umgås. Världen är blandad och vi befinner oss mitt i.
Och nu, till numret. Det är blandat, men innehåller ett deltema: noveller från Argentina.
I trakterna kring Rio de la Plata har nämligen novellgenren frodats och levt ett spirande liv,
och är idag en högst populär prosaform, särskilt bland författarna själva. |
 |
|
|
Sergio S. Olguín ger en bakgrund till traditionen, och tre berättare ur den nya
generationen har översatts till svenska för första gången. Deras noveller är såväl brutala som ömsint innerliga, avslöjande och flanerande.
Att genren har bredd syns tydligt i de ytterligt korta texterna av Luisa Valenzuela ett etablerat namn ur en äldre
generation, sedan tidigare bekant för Karavans läsare.
Varmt tack för medverkan i detta tema till översättarna Hanna Axén, som också kom med själva idén, och Annakarin Thorburn!
Kajsa Ekis Ekman berättar om Mexico City och dess författare. Hur i allsindar beskriver man en
plats som oupphörligen växer, ömsar skinn, alstrar nya historier?
|
