Detta var under de hårda diktaturåren, han hann lyckosamt nog välja exilen och tog sig till Mexiko!
Med litteraturens hjälp finns möjligheten att tränga under ytan, få sig till livs nya och oväntade tolkningar av aktuella skeenden.
Om bultande livsöden som förvandlas till stoff till notiser som den ovan kan den berätta på ett annat sätt.
Här i numret möter vi de som ger sig av, som når den andra kusten och kan bygga vidare men också de som inte kommer fram.
Här finns exempelvis poesi av Salim Barakat och Cristina Peri Rossi, en nyskriven text av Azar Mahloujian,
noveller av Moyez G Vassanji och vietnamesiske nestorn Nguyen Huy Thiêp.
Den uttrycksfulle Barakat blir intervjuad, Peri Rossi likaså och av henne bjuds även en essä om exilen och vad den gör med skrivandet.
Och nog befinner sig den ensamme butiksinnehavaren i Amilcar Bettega Barbosas berättelse |
 |
|
|
i verklig exil när man beaktar att ex i exil betyder den som inte längre är.
Margareta Petersson lägger med sin artikel om litteratur i diaspora grunden
för en diskussion om kulturell identitet.
Cilla Naumann och Nina Solomin samtalar med
Gert Lundstedt om hur de närmat sig frågan om asylmottagande och människor på flykt i
sina böcker.
Och Njabulo S. Ndebele beskriver exilen från den väntandes sida, den som väntar på den som gett sig av.
Av pakistanske Intizar Husain finns en historia som ringar in själva tillståndet att
vara på flykt. De fyra männen i Husains novell har gått vilse och försöker minnas var de kommer
ifrån, men det går bara inte! Och de tycks inte heller veta vart de ska.
|
