Detta nummer medför även en annan text som handlar om äldre litteratur: Karin Almbladh berättar om Sevilla under ett par
århundraden i början av förra millenniet, en tid då det ingick i en bildad persons uppfostran att behärska diktkonsten.
Muslimska och kristna härskare stred om makten, Andalusien var uppdelat i småriken. En del av krigsherrarna var själva
diktare och till hoven knöts några av de främsta poeterna.
Övriga texter belyser författare från vår samtid, i olika väderstreck. Vi får följa en indisk
poets resrutter, känna av den extrema värmen i staden Multan i grannlandet Pakistan, ta del av
Aminata Sow Falls recept på den senegalesiska nationalrätten, möta de latinamerikanska prosaisterna
Rubens Figueiredo och Sergio Ramírez.
Vénus Khoury-Ghata presenteras med några dikter. Hon är född och uppvuxen i Libanon, har nu levt länge i Frankrike och
skriver på franska.
Men arabiskan har hon med sig, den ligger därunder och hon menar att hon får
|
 |
|
|
näring genom båda språken:
”Under många år var mina första utkast skrivna på båda språken, arabiska från höger till vänster på
sidan och franskan från vänster till höger: så korsade de varandras väg på mitten”.
Till sist vill jag be om ursäkt för att detta nummer blivit försenat. Vi kan ej skylla på krånglande teknik
eller dylikt, endast den mänskliga faktorn och resor till fjärran länder.
När denna karavan når dig, kära prenumerant, är redan ett nytt år invigt. Januaris ljus har släntrat in,
utmanar mörkerdagarna.
Birgitta Wallin
redaktör
|
