Kanafanis och Darwishs
verk lever vidare genom sitt universella ärende och var och ens litterära särprägel.
För de flesta författare som medverkar i det här numret har en tung del av livserfarenheten varit
just att växa upp i ett stängt samhälle, en diktatur eller ett land ockuperat av främmande makt.
Den libanesiska författaren Hanan al-Shayks berättelse handlar även den om instängdhet, av det slag
som skapas av ett patriarkaliskt system. Kvinnan i novellen vill leva sin kärlek och hon vill ut,
desperat vill hon ut ur sin äktenskapliga fålla.
Vi gör också utfärder till Alexandria, till det nya biblioteket som är byggt i närheten av antikens
omtalade boksamling och forskningscentrum, och till en workshop för översättare som träffas för att
diskutera Ekelöftolkningar till sju olika språk.
Intressant är det, att betrakta välbekanta
författarskap ur en annan synvinkel. Tetz Rooke ställer i sin artikel frågan vad som händer
med Ekelöf när hans poesi översätts till arabiska. |
 |
|
|
Ekelöf som i svensk poesi varit en sådan förnyare, blir
han i annan skrud en efterföljare: ”Blir han på arabiska en sufistisk poet
med vad som efter hand kommit att bli sufistiska klichéer?”
I andra klanger förvandlas det
banbrytande till något bakåtsträvande: ”Det som i en svensk kontext verkar mystiskt och radikalt är ju nött tradition i en arabisk!”
Att översätta ett språk till ett annat är en lång resa.
Sigrid Kahle, som gjort en stor insats för att
introducera modern arabisk dikt i Sverige, menar att skillnaderna mellan språken gör att arabisk poesi kan låta
banal på svenska.
|
