Det finns verkligen många olika sorters regn. Och det finns en sinnlighet: dofterna som kommer, friskheten
efter regnet, den fuktiga huden.
I den vietnamesiska filmen När solen står som högst, som är en sådan
färgfest för ögat, börjar det plötsligt ösa ned vid ett par tillfällen, titeln till trots, det häller
ned och allt är grönt och det är frodigt, nästan så det hörs hur det växer och filmduken bågnar.
Vem minns inte det melankoliska regnet på de sista sidorna i Hemingways Farväl till vapen? I unga år
intogs jag sannerligen av den boken, läste den om igen och begrät det sorgliga slutet med den unga,
vackra kvinnan som förstås måste dö.
Mjukt regn finns också. Regn av det sommarlätta slaget, med mjuka vattendroppar vars ljud man kan
somna till utan ängslan.
I detta nummer finns även ett Sri Lanka Special:
Där publiceras bland annat dikter av Lakdasa Wikkramasinha, den arge poeten.
Anders Sjöbohm har skrivit en intressant historik över singalesisk teaterhistoria,
|
 |
|
|
som visar på teaterns breda samhälleliga roll. Även under inbördeskriget var teatern ett andningshål,
en plats märkligt fri från censur.
Möt i en intervju den färgstarka Jean Arasanayagam,
författare som söker en hållbar position i ett land härjat av etniska konflikter där
den vardagliga tryggheten ryckts undan. Om behovet av hemmahörighet handlar också hennes novell Där rädslan bor.
Måtte vapenvilan vara! Så att människorna kan få leva sina liv och sina drömmar istället för sina rädslor.
Birgitta Wallin
redaktör
STORT tack till Anders Sjöbohm som generöst delat med sig av sitt kunnande om lankesisk litteratur och även av sina adresser.
|
