Senaste numret
Förord
Dikten
Kalendariet
Prenumerera
Äldre nummer
Om Karavan
Kontakta oss
Start
Flickor i krutdurksåldern - forts.
sid 2
”Puberteten är ett drama som söndersliter den unga flickan”, säger Simone de Beauvoir i Det andra könet (denna i flera avseenden stora bok och feministiska urkund vars like ännu ej påträffats).

Flickan upptäcker sitt kön, sin stolthet och skam. Ty i samma stund som könets och livets mysterium uppdagas för henne, ska hon viga sig åt renheten och oskulden. Hon blir varse att hon har en sårbar punkt.

Kvinnorollen som påtvingas flickan formas av omgivningen. Före puberteten är hon lika stark som sina bröder. Men när barnets kropp blir kvinnokropp, blir den kött. Flickan känner hur hon växer, tidigare har hon inte känt det. Hon iakttar förvånat hur bröst och hårväxt utvecklas. Simone de Beauvoir beskriver detta målande:

”Hon är van vid ett hårsvall som växer fridfullt som en silkeskokong, men den nya vegetationen i hennes armhålor och nedanför magen förvandlar henne till ett djur eller en alg. Oavsett hur upplyst hon är anar hon i dessa förändringar en ändamålsenlighet som sliter loss henne från henne själv;
så kastas hon ut i en livscykel som överflyglar den egna existensens ögonblick och hon anar ett beroende som viger henne åt mannen, barnet, graven.”


Flickans och pojkens vägar skiljs åt i puberteten. För flickan innebär det begränsningar och anpassning till de ramar kvinnligheten pådyvlar henne. En tid av smärtsam förvirring och bristande självtillit som gör flickan beräknande. Hon lär sig att vänta. Att hävda sig är förbjudet och därför blir flickan upprorisk, menar de Beauvoir.

Hur spränga flickrollen utan att förgås? Många medverkande i detta nummer vittnar om hur böckerna, läsandet, skriften varit en väg ut ur instängdhetens fängelse. Böckerna öppnade dörrar till andras tankevärldar, menar Ira Mallik.
[1] [2] [3] [4] [5] Läs vidare >>
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag