Istanbul har fått bilda utgångspunkt för sökandet efter texter, det mesta här i numret har på ett
eller annat vis anknytning dit för där kan ju allt hända, i staden som i sig själv
rymmer både öst och väst, en hel värld. (För den delen handlar inte alla texter om denna
ort, den har fungerat som inspirationskälla och nav.)
Fem turkiska författare besöker Sverige i april, och dem presenterar vi särskilt
i detta nummer, med olika typer av texter som nu översatts.
Asli Erdogan är en av de mest uppmärksammade bland unga turkiska författare.
I novellen här i numret, ”Fåglar av trä”, utgår hon från en känd litterär miljö,
sanatoriet, och låter sedan berättelsen färdas mot okända marker.
Kultpoet kallas ofta Küçük Iskender. Hans bild av den centrala Istanbulstadsdelen
Beyoglu är sugande svart, med en infernalisk språklig energi. |
 |
|
|
I Istanbuls bokhandlar upptas flera hyllor av Murathan Mungans verk. Denne idag väletablerade
författare var en av de första att skriva öppet om homosexuell kärlek.
Ayfer Tunç tillhör författargenerationen som slog igenom på nittiotalet. Här kan vi ta del av olika sidor av
hennes skrivande. Med sitt porträtt av sångaren Zeki Müren ger hon också en bild av den turkiska medelklassen
och dess värderingar. (Ett tips: på nätet har jag lyssnat på smakprov ur Zeki Mürens produktion. Kan
rekommenderas, han hade verkligen en smäktande stämma!)
Istanbul har förstås sina kriminalromaner som utspelas där, som varje stad med självaktning.
Ahmet Ümit tecknar sina deckarintriger mot en bakgrund av turkisk samtidshistoria och är en mycket
läst författare i sitt hemland.
|
