Politisk var sannerligen Artur Lundkvist, och ville vara det, denne världsomtalade akademiledamot och litteraturförmedlare
som det nu visat sig att Säpo nogsamt bevakade i decennier.
Som bekant gav han under ett par år på trettiotalet ut en litterär tidskrift med namnet Karavan.
Även om vår tids Karavan inte är att betrakta som en direkt fortsättning av Lundkvists Karavan, han hade sin agenda,
vill den ändå vara en slags fortsättning i |
 |
|
|
andan och ivern att upptäcka och sprida intressant litteratur från andra världsdelar än vår egen.
Det nyfikna ögat. Det verkar som om det för Lundkvist var stört omöjligt att besöka ett land och vid hemkomsten
vara tomhänt i litteraturväg. Efter hans Indienresa till exempel, ett land han gruvligt ogillade, kunde han inte låta bli att se till att ett knippe
indiska romaner översattes till svenska.
|
