Kanske tycker du att du läst en liknande historia förut, sannolikt kommer du att göra det igen.
Med varje hjärta som slutar slå, varje liv som släcks när människor försöker ta sig hit på de mest
farofyllda vägar för att dörrarna har stängts, dör också drömmen om Europa som en frihetens och demokratins plats.
Berättelser om människor som av olika skäl måste ge sig av för att börja om på nytt någon annanstans
fyller det här numret. Temat asyl och att leva i exil hör till de mer brännande i denna tid av
folkomflyttningar som vi lever i, och är ju synnerligen aktuellt på den politiska agendan också i vårt land.
Du håller nu i din hand ett av de fetaste |
 |
|
|
numren någonsin av Karavan, vilket säger något om temats
angelägenhet. Och under arbetets gång har känslan varit att det här numret, det skulle ha kunnat bli i princip hur omfångsrikt som helst.
Ämnet tycks outtömligt. Så har det ofta också förekommit i tidigare karavaner, och kommer att
göra det även framledes de författare vi introducerar, från världen utanför västerlandet,
har inte sällan tvingats bekanta sig med asylprocesser och liv i exil.
Eller som Augusto Monterroso från Guatemala uttryckte det: ”En författare från
Latinamerika har tre val: fängelse, begravning eller exil...”. |
