 |
|
|
|
|
Redaktörens
presentation av nummer 3/04
|
 |
I det här numret avläser Karavan stämningarna i den nya sydafrikanska litteraturen. Vad skriver man om idag,
tio år efter befrielsen från apartheidregimen? Hur ser de litterära formerna ut?
Här finns till exempel bågnande volymer med en vilja att ta sig ur genrernas inhägnader, som Antjie Krogs
personliga reportagebok A Change of Tongue, omskriven i detta nummer av Carita Backström. Vidare skriver
Gcina Mhlophe i sagans form och med avstamp i det muntliga berättandet om strider som pågick tiden före 1994,
Chris van Wyk berättar ur en bokälskande pojkes perspektiv och J. M. |
|
Coetzee benar isär konceptet om regnbågsnationen med utgångspunkt från invigningen av VM i
rugby 1995. Ivan Vladislavic iscensätter ett drama, där Kafka får spela en oväntad roll i den
nya berättelsen om ett Sydafrika i kommersens tecken. Marlene van Niekerks novell ger perspektiv
på ”problemet med arbetskraft”, och Koos Kombuis levererar ett manifest för köksafrikaans.
Bredden i poesin fångas av Ingrid de Kok och Lesego Rampolokeng, den ena avskalat centrallyrisk,
den andre rappande sina dikter (som vi för undantags skull publicerar på originalets engelska, för
ljudlikheternas och musikalitetens skull). |
|
|
|
Detta nummer har utökats rejält sidmässigt, och skulle ha
kunnat blivit mångdubbelt tjockare med tanke på alla intressanta texter som kommit i vår väg. Och berättelserna om
Sydafrika blir förstås bara fler, för varje dags liv i de nya rum som tas i bruk.
Bilderna av landet är ofta motsägelsefulla, med varm hoppfullhet och skrämmande hårdhet sida vid sida. Men historien bär på århundraden av
grymhet. Det senaste decenniet har människorna fått leva med sanningskommissionens avslöjanden om en nästan ofattbar
brutalitet, och processer av försoning och återuppbyggnad har satts igång. Demokratin fyller tio år i år. |
|
Läs vidare >>
|
|
|
|
|
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag
|
|
|
