 |
|
|
|
|
Redaktörens presentation av nummer 1/03
|
 |
Jag vaknar av sången som tränger in genom dörrens och väggarnas glipor, genom de tunna fönstren. Nu vet
jag att jag är i Indien.
På gatan går grönsaksförsäljarna förbi med kärror fyllda av potatis, blomkål, grön och röd
chilipeppar, sockerärtor: ”Alu, gobi!”
Dessa försäljarnas lockrop som med tiden slipats till sång. Rösterna så vackra, inte sällan hesa. I Chandigarh förebådar
de sin ankomst med att ihärdigt blåsa i visselpipor, så ihärdigt att jag först
|
|
tror att trafikpoliserna rycker ut om mornarna också i denna mindrestad.
Juiceförsäljaren sjunger fram ett enstavigt ord med många o i, han håller kvar det länge i sin öppna mun och leker med det med
smeksam basröst. Min indiska väninna säger att hon inte hör dessa rop längre, de är en del av dagens rytm. Men om de
inte fanns där skulle hon höra dem.
”Också du, Khayyam, min hjärtevän, min vägledare, har säkert uppsökt alla offentliga toaletter du kunde och studerat
graffitin med samma intresse som Khorasans diktkonst, matematiken och stjärnorna.”
Den danske poeten Henrik Nordbrandt
|
|
|
|
visar i ovanstående fyrarading, tillägnad den persiske poeten Omar Khayyam som levde många århundraden
tidigare, på ett estetiskt ideal som inte väjer för det låga utan tvärtom
förespråkar en förening av ”hög” och ”låg” kultur.
Om högt och lågt handlar detta nummer av Karavan. Det är en litet speciell utgåva som tillkommit i samarbete med forskningsprojektet
”Litteraturen i världsperspektiv”. Stefan Helgesson presenterar projektet närmare på sidan 5.
Dess syfte är att se litteraturen i hela världens ljus, och inte enbart ur västerländsk synvinkel.
Fem forskare som
|
|
Läs vidare >>
|
|
|
|
|
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag
|
|
|
