 |
|
|
|
Flickor i krutdurksåldern
Redaktörens
presentation nummer 3-4/02
|
Tidigare förord [0202]
|
 |
Det senaste numret av Karavan handlar om flickor. Om flickans vägar från ”busåldern”,
barnstadiets utåtriktade fria liv, genom pubertetens irrgångar mot vuxenlivet.
Det handlar om hennes möjligheter att forma sitt eget liv, om sökandet efter identitet
och integritet, om det gränsöverskridande begäret att ge sig hän. Det handlar också om hindren på hennes väg.
|
Novellen av Mrinal Pande som inleder numret var nog själva startpunkten för temats tillblivelse.
Jag läste den för ett par år sedan, den kom att följa mig. Flickan med sin övergivenhet och sitt
bångstyriga mod. Flickan som med sin fråga ”När ni ändå inte älskar flickor, varför låtsas ni då
att ni avgudar dem?” fångar hela den tudelning som blivit flickans/kvinnans i den patriarkaliska
ordningen: upphöjd och ren, i nästa stund bespottad och solkad.
Flickan i berättelsen vill inte vara gudinna. Hon äcklas av hyckleriet. Ingen ser henne,
ingen bekräftar henne, hon får bara höra hela tiden att hon är i vägen, ja, ett enda stort problem.
|
|
|
|
Men på en högtidsdag ska flickorna firas och tillbes som jungfrugudinnor. Flickan vill inte.
Hon har inte en chans att opponera sig. Hon opponerar sig.
En syskonsjäl har denna flicka i prinsessan i en saga av barnboksförfattarinnan Ana Maria Machado,
som Birgitta Fransson presenterar.
Pappa kungen tycker det är dags att hon gifter sig, men prinsessan vill först få veta
mer och annat om saker och ting, hon vill lära känna världen. Därför kan hon inte gifta
sig förrän hon själv vill det. Tyngdpunkten i numrets tema ligger på tonårstiden, krutdurksåldern när flickan
börjar förvandlas till kvinna.
|
|
Läs vidare >>
|
 |
|
|
|
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag
|
|
|
