Recenserat
Mo Yan när han är som bäst
Mo Yan
Den genomskinliga rättikan
Översättning: Göran Malmqvist
Bokförlaget Tranan, 2014
Texten har publicerats i Karavan nr 4/2014
Den genomskinliga rättikan är en samlingsvolym med fjorton kortare Mo Yan-texter i urval och översättning av Göran Malmqvist. Boken innehåller även dekorativa pappersklippsillustrationer gjorda av konstnären Zheng Hui som är bosatt i författarens hemtrakter.
Majoriteten av texterna i Den genomskinliga rättikan är så kallade kortromaner, en genre som Mo Yan introducerat i den samtida kinesiska litteraturen. Kortromanerna är ofta inte mer än två–tre sidor långa. Tonen tenderar att vara skämtsam och innehållet smålustigt. I ”Att vända ut-och-in på ting” beklagar sig en partikader exempelvis över sin son som lagt till sig med ovanan att vända ut-och-in på saker. Pojken börjar oskyldigt med att vända ut-och-in på strumpor och ballonger. Snart övergår han dock till att vända ut-och-in på insekter och djur, vilket skrämmer slag på folk. Efter att ha hotat med att klippa fingrarna av sonen vaknar tjänstemannen plötsligt mitt i natten av att det är något som kittlas; med sina små fingrar är pojken i färd med att mäta upp hans mage …
Trots de ofta surrealistiska inslagen finns det en tyngd och ett allvar i flera av berättelserna. I ”Flykten” lyfter en blivande brud från marken och börjar sväva som en fjäril. Den unga kvinnan flyger bort från den äldre koppärrige man som hennes familj vill gifta bort henne med. Till sist landar hon i en fura. Hela byn samlas för att bevittna hur hennes anhöriga under hot försöker tvinga ner henne från trädet för att fullborda äktenskapet.
Huvuddelen av Den genomskinliga rättikan utgörs dock av de två längre novellerna: ”Den genomskinliga rättikan” och ”En långdistanskapplöpning för trettio år sedan”. Texterna speglar två sidor av Nobelpristagarens författarskap och tillhör volymens starkaste delar. På klassiskt Mo Yan-manér använder sig ”En långdistanskapplöpning” av författarens hemprovins Shandong som fond för ett stycke samhällssatir. I denna novell låter Mo Yan traktens högerelement vara ”mäkta kapabla människor”. Huvudpersonen och hjälten är magister Zhu Zongwen. Trots att han är både puckelryggig, gravt närsynt och brännmärkt som högerelement briljerar han i flera idrottsgrenar: höjdhopp, bordtennis och löpning. Den lekfulla berättelsen kastar sig mellan tid och rum. På en intensiv och flödande prosa beskriver Mo Yan i ena stunden en diarrésjuk hare och i nästa den kvinnliga martyren Zhao Yiman (1905–36). I läsningen av denna referensstinna text finns det såväl stöd som rolig fördjupning att finna i översättarens generösa kommentarer; vad sägs exempelvis om att uttrycket tokpiller skulle vara Mo Yans egen benämning på anabola steroider?
Bokens titelnovell ”Den genomskinliga rättikan” är Nobelpristagarens genombrott från 1985. Novellen handlar om den stumme lille Svartungen som skickas iväg för att assistera vid bygget av en fördämningsvall, där han tilldelas uppgiften att dra bälgen i smedjan som slipar arbetarnas verktyg. Till skillnad från föregående text och Mo Yans senare romaner har ”Den genomskinliga rättikan” en rak och enkel form. Här uppstår den starka läsupplevelsen istället genom Svartungens känsliga sinnen. Genom tioåringen hör vi blåsbälgen snarka som ett spädbarn och hampafälten ge ifrån sig musik som liknar fågelsång. Vi ser räkornas långa spröt sväva vidunderligt vackert och löven dansa som dagsländor. Malmqvists översättning är genomgående lysande. Jag tycker särskilt om att han bevarat Mo Yans onomatopoetiska uttryck. Insekterna som störtar mot det heta lampglaset låter bibi popo och barnets tal är som skramlande ärtor i en bambutub: gepong gepong gepong.
Jag har för vana att klottra små symboler i bokens marginal samtidigt som jag läser. När jag i samband med skrivandet av denna recension bläddrar igenom titelnovellen för att hitta ett visst stycke ser jag att jag illustrerat texten som ett kärleksbrev; små hjärtan snirklar sig kring hela textkroppen. ”Den genomskinliga rättikan” är bland det bästa jag läst av Mo Yan och följaktligen också bland det bästa du kan läsa av kinesisk samtidslitteratur på svenska.
