arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg


Recenserat

Den osynliga makten


Den osynliga makten


Ricardo Piglia
Mål i mörker
(Blanco nocturno, 2010)
Översättning: Yvonne Blank
Bokförlaget Tranan 2015

Texten har publicerats i Karavan nr 2/2015

Omslag Mål i mörker

Upptakten till Ricardo Piglias roman Mål i mörker får mig att tänka på filmklassikern En man steg av tåget. Där står huvudpersonen, spelad av Spencer Tracy, ensam kvar på perrongen i en gudsförgäten håla när tåget lämnar stationen. Vi vet: här kommer att hända saker, konflikter komma upp till ytan. Drama kort och gott.

Utan vidare jämförelser, precis sådan är stämningen inledningsvis i Ricardo Piglias roman från 2010 – som av den spanska dagstidningen El País kritiker då röstades fram som årets bästa spanskspråkiga roman.

I Mål i mörker är Tony Durán främlingen som kommer till den inte namngivna landsortsstaden i Buenos Airesprovinsen där romanen utspelar sig. Och även om Tony Durán dimper ner på ett helt annat sätt än främlingen som stiger av tåget – Durán beskrivs som en äventyrare och gambler som har ett ménage à trois med tvillingdöttrarna till stadens rike och starke man Caytano Belladona – så blir han just den katalysator som en främling alltid blir. Visserligen anländer han tillsammans med patriarkens döttrar – som han inte bara anas ha ihop det med båda två, utan att de alla tre … - men han anländer också med en väska med pengar som ingen vet var han fått dem ifrån eller vad han ska använda dem till.

Därtill är Tony Durán mulatt i ett land där Europas erövrare började med att utrota indianerna, ursprungsbefolkningen. Han är heller inte argentinare utan puertorican. Oddsen är milt sagt inte på Tony Duráns sida när han checkar in på Hotel Plaza. För i den här staden är gauchon, den argentinske cowboyen, måttstocken, här har tiden stått stilla och hit har vare sig modernitet eller framåtskridande nått. Än mindre ett demokratiskt sinne, fast året är 1971.

Ricardo Piglia kan sina verktyg. Han leder läsaren rätt in i en spänningsroman med kittlande sex och konflikter. Att Tony Durán kommer att dö får vi veta redan på sidan två (så det är ingen spoiler), och att kommissarie Croce kommer att försöka lösa fallet vet vi på sidan tre. Men när detta väl är ett faktum och Tony Durán är död, då inleder Ricardo Piglia långsamt en perspektivförskjutning. Det är nämligen inte vem utan vad som dödade Tony Durán boken egentligen handlar om. För Mål i mörker är ytterst en roman om arvet från conquistadorer, caudillos (politiska överhuvuden) och haciendaägare; Mål i mörker handlar om det historiska bagaget, om utrotningen av ursprungsbefolkningen, om jordfördelning och peronism. Romanen handlar om Argentina.

Det fina med Mål i mörker och med Ricardo Piglia som författare är att han är en sådan styv stilist och bra berättare att han kan smälta ner de här stora frågorna i berättardegen utan att ställa sig i vägen för läsaren. Utan att det blir krävande tråkigt. Istället, till exempel, signalerar Piglia genom ett fyrtiotal fotnoter att han berättar något mer än bara en underhållande historia. Det är så bra skrivet – och bra översatt av Yvonne Blank – att det aldrig är tal om annat än att det är storyn som står i centrum. Men efterhand smyger sig ändå frågorna på: vad handlar det här egentligen om, om det nu inte handlar om ett brott och om att ta fast mördaren? Jo, det handlar alltså snarare om makt och maktstrukturer och hur de upprätthålls, hur de styr alltifrån individ och familj till hela samhället. I Ricardo Piglias roman når konflikterna för ovanlighetens skull ända upp till ytan.

Men kunde han ändå inte varit litet tydligare? Kunde han inte hjälpt läsaren på traven att se allt det där han laddar sin berättelse med? Kanske skriver han litet för habilt? Nej, han gör inte det. Och det är just det som gör boken till en njutningsfull bladvändare, gör att Ricardo Piglia lyckas gestalta makten såsom den oftast är: osynlig men synnerligen kännbar för den som råkar ut för och får smaka på den.

Mål i mörker är Ricardo Piglias fjärde roman sedan debuten 1980 och den andra som översatts till svenska.


GERT LUNDSTEDT